Våra studenter vid Högskolan i Kalmar/ Linnéuniversitetet har under 10 år genomfört kostundersökningar inom ramen för kursen Kost Näring Hälsa 7,5 hp. Det totala dataunderlaget är mycket stort: 748 studenter har bidragit med kostrapporter för 1515 dagar. Resultaten indikerar en dramatisk minskning av energiandelen från kolhydrater i kosten och en motsvarande kraftig ökning av fettandelen under perioden. Förändringen har varit som kraftigast under de senaste fem åren.
Ett av syftena med den här bloggen är att vi, när vi har något att berätta som vi tycker är av allmänt intresse, ska kunna göra så snabbt och lätt. Som nu till exempel. Vi har ganska intressanta siffror att visa. Det blir kanhända mer långrandigt än vanligt, men gå direkt till figuren om du tröttnar.
Jag har varje år sedan 2001 tillsammans med min kollega Anna Blücher drivit en fristående kurs som heter Kost Näring Hälsa 7,5 hp. Kursen löper över en hel vårtermin, en så kallad kvartsfartskurs, och har därutöver givits under några höstterminer. Från början genomfördes kursen endast på campus, för att senare också erbjudas via lärcentra, och därefter öppnades också möjligheten att följa kursen över nätet. Numera, sedan tre-fyra år tillbaka, ges kursen enbart över nätet.
Kursen har alltid varit ganska eftersökt, och de senaste åren har intresset skjutit i höjden med flera hundra sökande till varje kurstillfälle. Hur gärna jag än skulle vilja så kan vi knappast förklara det ökade intresset med den inneboende lyskraften hos kursledarna. Snarare återspeglas förmodligen ett generellt ökat intresse för kost- och hälsofrågor. Vi antar numera 250 studenter åt gången, och ungefär hälften brukar slutföra kursen.
Ett av de obligatoriska kursmomenten är att studenterna ska genomföra en kostundersökning på sig själva alternativt någon närstående. Övningen går ut på att allt som äts och dricks under en vardag och en helgdag registreras, varvid studenterna tar hjälp av en programvara som hämtar data från Livsmedelsverkets databas, för att sedan rapportera intaget av energi samt olika näringsämnen till mig. Därutöver lämnas uppgift om kön, längd, vikt och ålder. Sedan räknar jag som en tokig på materialet, och analysen ger information om studentgruppens måltidsvanor, deras vardags- och helgvanor, samt skillnader som hör till kön, ålder, och BMI. Alltihop relateras till den senast redovisade stora nationella kostundersökningen, Riksmaten 1997-1998. Till denna vårtermins kurs hoppades vi att resultatet av Riksmaten 2010 skulle bli tillgängligt, men dessvärre dröjer dess offentliggörande ytterligare någon månad.
Det är en stor mängd data som vi sitter på, och vi har övervägt att försöka sammanställa det hela för publicering i en vetenskaplig tidskrift, men slutit oss till att materialet inte riktigt håller måttet. Underlaget är behäftat med en del brister. Att genomföra undersökningar inom ramen för kurser har förstås i sig sina svårigheter, och att i efterhand rekonstruera en studiedesign som inte varit avsedd för annat än kursändamål är komplicerat. Undersökningsgruppen är knappast representativ för befolkningen i sin helhet. Studenterna är yngre, och sannolikt mer kunniga och intresserade av kostfrågor än den genomsnittlige medborgaren. Det faktum att kursens format ändrats några gånger genom åren kan möjligen i sig haft effekter på resultaten, och antalet män har varit väldigt få vid vissa kurstillfällen.
Resultaten är hur som helst intressanta när de betraktas över tid. Därför bestämde vi oss för att publicera en kortvariant här i bloggen. Omfattningen av undersökningen, samt variationen inom studiegruppen från år till år, syns i tabellen nedan.
Varje årtal indikerar en kurs som givits under vårterminen året i fråga, förutom vårterminen 2012 vilken slagits samman med ett kurstillfälle från höstterminen 2011 (pga det lilla antalet män). Kurstillfällen som givits under höstterminerna har i övrigt inte inkluderats i denna sammanställning. Massor av följdfrågor är givna rörande undersökningens förutsättningar, och jag har inte idag svar på dem alla. Anledningen till att jag ändå lägger ut resultatet här är att de ju faktiskt ger en tydlig fingervisning om att studenternas kostvanor förändrats påtagligt över en relativt kort period, och det känns tryggt att anta att de övergripande trenderna inte är artefakter. Kolla här:
Sammansättning av dagskost uttryckt i energiprocent (Y) över tid (X).
Studenternas energiintag från kolhydrater har minskat dramatiskt under undersökningsperioden och framför allt under de senaste fem åren. Vi ser en minskning från 54% till 44% hos kvinnor, och bland männen från 54% ner till 40%. I huvudsak har det minskade kolhydratintaget kompenserats med energi från fett: för kvinnor har fettandelen ökat från 27% till 36%, och för män från 26% till 36%. Männens proteinintag har dessutom ökat från 18% till 22% medan det för kvinnor legat mer eller mindre konstant. Eftersom männen varit väldigt få vid vissa kurstillfällen bör man kanske ta den observationen med en nypa salt.
Visst är det möjligt att förändringar i kursens form (från campus- via lärcentra- till nätkurs), och därmed studentgruppens sammansättning, är en faktor av betydelse för de observerade förändringarna. Studenternas ålder är i genomsnitt högre vid de kurstillfällen som erbjudits sedan campusformatet försvann. Förändringarna är dock konsistenta över tiden, och speciellt männens minskande kolhydratintag är synligt över hela perioden.
Det förefaller troligt att trender i samhället i stort kan accentueras i den här kostmedvetna gruppen. Förändringen tycks ju sammanfalla med det ökade medieutbudet och -genomslaget via böcker, bloggar, kvällstidningar och friskvårdsinrättningar, om vad som anses vara nyttigt. Det är tänkbart att dessa signaler i högre grad fångas upp av studenter som läser kurser av denna typ än av andra.
Budskapet som präglat medielandskapet de senaste åren är att Atkins-, LCHF- och andra lågkolhydratdieter kommer att hjälpa oss att gå ner i vikt och till att få ett hälsosammare liv. Att ingen av dessa kan sägas vara överlägsen etablerade viktnedgångsdieter har inte hörts lika tydligt. Att ingen av dessa kostregimer uppenbart kan sägas överglänsa Livsmedelsverkets rekommendationer ur ett hälsoperspektiv är också ett budskap som har svårt att nå fram, av allt att döma.
Det är svårt att veta hur man ska äta för att få ett bra liv. Det är inte ens självklart att det går att identifiera en och samma diet som den bästa för alla. Vi är ju olika, och hur skillnaderna oss emellan på gen-nivå kan tänkas ha betydelse för vilken kostsammansättning som passar den enskilde, beskrivs på ett utmärkt sätt i den färska Vikten av gener, av Karin Bojs och Anna Bratt.
Långtidseffekter av olika koster är svårstuderade, och ett generellt facit undflyr oss ännu. Ändå har uppenbarligen kostintresserade unga människor, utifrån vår lilla studie, i en dramatisk omfattning anammat budskapet om att sky kolhydrater och älska fett. Låt oss för deras skull hoppas att LCHF-entusiasterna inte har fel.
56.745312
16.290665
Har du fem minuter? 