Jag tror att ni läsare har en stark längtan av att se lite av de fantastiska synintryck jag får under en dag på jobbet. Nu kanske du tänker: ”Vänta nu! Jag har med bestämdhet sällan eller aldrig haft en sådan önskan.” Det är bara som du tror. Se nu livet genom mina ögon en stund.
Dörren till mitt och min kollegas kontor. Den är vackert lila. På post-it-lappen vid våra namn står att läsa: "De bryska trollen". Det är en ärofylld akademisk titel. Få vet om det, men så är det.
Som tydligt åskådliggörs ovan har jag prickfri ordning på mitt kontor. Och gardiner som kan ha varit snygga en gång.
Detta är utsikten från nämnda kontor. Den är som ni kan se överväldigande. Jag brukar ha persiennerna nere för att slippa överflödet av inspiration som kommer över mig när jag tittar ut. Det är bäst så.
Idag blev det inte så mycket magi på labbet, men lite cellodlingsmedium lyckades jag åstadkomma. I det finns allt möjligt som tårkörtelceller behöver för att överleva. Inte minst en rosaskimrande omgivning.
Men nog om mig. Här är en kollega flitig på cellodlingslabbet. Hon kan tyckas ha ovanligt snygg klädsmak, men denna utstyrsel är faktiskt ett krav för att få va på cellodlingslabbet. Snyggheten är en bonus.
Så här glada va en mellanchef, tillika kemiman, och en vaktmästare idag. Oklart vad de hade att va glada över. De pratade något om "happy ending", det kan ha varit det.
Idag var ingen vanlig dag. Idag försvarade Karina Adbo sin avhandling i Naturvetenskaplig didaktik. Avhandlingen är såhär snygg.
En lektor och en adjunkt lyser av förväntan inför disputationen. Det är något speciellt de dagar vi har disputation i bygget, det har varit total 63 stycken om jag inte minns fel, den första 1999. En professor i bakgrunden kan spela wordfeud. Eller något mer vetenskapligt, jag är inte säker.
Disputationen tycks lite suddig både på bilden och i mitt huvud då jag inte är helt bevandrad med didaktikens komplexa språk. Men försvaret gick utmärkt för Karina, som fick sin doktorstitel. Grattis säger jag!
Men nu går solen ner över Norrgård, och en arbetsvecka är till ända. Men jag kan lova att det kommer finnas flitiga själar på plats över helgen, det är sällan tomt i forskarlabbens korridorer. Men jag ska minsann ta helg. Tack och hej så länge!
För ett par år sedan eller så har jag för mig att ett drama utspelade sig utanför dessa fönster med den underbara utsikten… Det var ödet för tre fågelungar; Maldi, Zeldi och en tredje (som jag inte minns namnet på) som studerades flitigt av kontorsgrannarna, tror inte heller att jag fick någon slutrapport… Hur gick det för ungen som ramlade ner i hängrännan (eller hur det nu va)?
Jo du Mia, du minns rätt. Den tredje hette Western, och jag har för mig att alla tre växte till sig och till slut lämnade Norrgårds tak trots utflykter i hängrännan.
Jag läste först ”De Ryska Trollen”. Onekligen tankeväckande! Utsikten är för mig okänd, men jag disputerade på 1800-talet.