Ytterligare några vattentankar

Det har blivit mycket prat om vatten i den här bloggen, och det är Gustaf som är skuld till att det sker igen, eftersom han mejlbombat mig med länkar om olika vattenreningsanläggningar som jag borde köpa för att inte bli dödligt sjuk av dricksvattnet. Hade jag bott någon annanstans så vore jag kanske frestad att göra någonting åt den närmaste dricksvattentäkten, för det är inte så att vattenförsörjningen är oproblematisk världen över. Enligt WHO saknar idag 1 miljard människor tillgång till rent dricksvatten, och 2 miljoner människor avlider i diarrésjukdomar årligen som följd av därav. Kolera finns alltjämt i ett femtiotal länder och de räknas i miljoner, de människor som exponeras för förhöjda nivåer av arsenik och fluorid via sitt dricksvatten. Parasitinfektioner av schistosomiasis är en realitet för en kvarts miljard människor. Så nog finns det anledning att bekymra sig över dricksvattenkvaliteten i många delar av världen. Men knappast i Kalmar.

Alldeles problemfritt är det dock inte alltid med vattenförsörjningen i Sverige. Vattnet från privata brunnar kan ibland ha avvikande nivåer av t ex fluorid, järn eller radon, och det förekommer ju till och från att vattnet blir förorenat, men ur såväl internationellt som historiskt perspektiv så är vattenkvaliteten i Sverige mycket god. Det där vet Gustaf, men han vet också att jag är lättstött när det kommer till humbugprodukter, och det var förstås därför han tipsade mig om Caribbean Clear, en anläggning för ”jonisering av vatten”. Det är sannerligen inte självklart vad som egentligen avses med detta, men enligt företagets egen beskrivning portioneras lite koppar- och silverjoner ut beroende på vattenkvaliteten och på så vis steriliseras vattnet. Jag vet inte om det stämmer. Själv avstår jag mer än gärna från att dricka silverkontaminerat vatten, och med säljargument som ”Vattenmolekylära klusterna är små men med stark upplösnings och penetrations förmåga” och andra obegripligheter som återfinns här så är det svårt att låta sig övertygas.

Jag blev också tipsad om syresatt vatten på flaska. Man bubblar i syre i vattnet och sedan säljer man det till överpris med argumentet att det innehåller 15 gånger mer syre än vanligt buteljerat vatten. Vid sidan av det faktum att man med fog kan ifrågasätta värdet av syrgas i vattnet vi ska dricka (eftersom vi som bekant saknar gälar) så duger det utmärkt att röra runt lite grand med en sked för den som önskar ”oxygenera” sin dryck. Detta alternativ är helt gratis, om man äger en sked.

För övrigt undrar jag om Riksdagens vattenvirvlare finns kvar i bruk. Jag vill gärna tro att de är bortplockade. Någon som vet?

Jag vet. Men rent är det.

Det är inte bara i humbugbranschen som det finns dyrt och konstigt vatten, det medges. När spåranalyser ska göras av ämnen som finns i väldigt låga halter måste det vatten som ska användas vara mycket rent. Sådant vatten är inte gratis. Sigma-Aldrichs ”TraceSELECT^® Ultra, ACS reagent, for ultratrace analysis” kostar ca 10 000 kr litern. Det är dyrt. Men rent är det.

Om du inte ska göra spåranalyser så duger kranvatten alldeles utmärkt. Tro mig. Du kan få det för några ören per liter.