Kaffe – inte bara social utan även neuronal påverkan

Kanske sitter du just nu med rykande kopp java eller värmer händerna runt en kopp Earl Grey. Jag själv sippar titt som tätt på en burk cola light. Gemensamt är att alla tre innehåller ämnet koffein, om än i lite varierande grad. Ibland kallas koffeinet i te för tein. Men det tycker jag är lite fånigt för det är samma sak. Så från och med nu säger vi koffein.

Koffeinet som uppiggare

Koffeinet står inte för någon stor smaksensation, men det har en stor betydelse för den uppiggande effekten hos dessa drycker. Och det är också koffeinet som till stor del är ansvarig för det kaffesug som många känner efter några timmars uppehåll. Men hur verkar koffein egentligen? Och varför får vi ett sånt kaffesug?

Här har vi dem. Snarlika, och just därför binder de samma receptor. Men olikheterna gör att effekterna blir helt motsatta.

Koffein verkar på en typ av molekyler som kallas receptorer. Dessa sitter på våra cellers yta för att ta emot signaler från andra celler. Med hjälp av de signalerna får cellen en fingervisning om hur den bör agera. Just koffein verkar på en typ av receptorer som heter adenosinreceptorer. De finns på massor av olika celler, t. ex. i hjärnan, hjärtat och lungor. Adenosinreceptorer råkar vara mina favoritreceptorer och just därför är jag lite extra intresserad av koffein. Men koffein stimulerar inte dessa receptorer utan hindrar istället dem från att aktiveras. Så koffeinet hindrar alltså adenosin från att verka på sina receptorer.

Men för att förstå vad detta får för konsekvenser måste vi ju veta lite om vad adenosin gör när det får verka ostört. Vi börjar med den effekten som man oftast vill uppnå när man dricker kaffe, nämligen att bli uppiggad. För denna effekt står huvudsakligen adenosinreceptorerna i hjärnan. I hjärnan är nämligen adenosin viktigt för vår dygnsrytm (för den som vill bli mer insatt, kika här). När vi ska bli trötta frisläpps adenosin och verkar på adenosinreceptorerna. Detta gör att hjärnverksamheten i allmänhet blir lite långsammare, och signalerna är lite svårare att få fram. Vi blir sega i huvudet. Blockerar vi denna effekt av adenosin genom att dricka kaffe återgår hjärnan till att kunna signalera med sin vanliga hastighet och vi känner oss piggare igen.

Så här skulle det kunna se ut. Om adenosin varit små turkosa gubbar och koffein varit en röd tjur alltså. Men ni fattar.

Härligt, nu kan vi plugga lite till eller köra ytterligare en omgång tvätt. Den här effekten varar ofta några timmar, men det är väldigt individuellt. En del känner nästan inget alls medan andra inte kan sova på hela natten om de tar en espresso framåt kvällen. Gravida kvinnor behåller ofta effekten minst dubbelt så länge som kvinnor utan bulle i ugnen. Kanske är det också därför kaffesuget hos dessa ofta minskar?

Men hjärtat och det då?

Men som tidigare nämnt finns adenosinreceptorerna även på andra ställen. Ett exempel är i hjärtat. Det märker vi oftast inte av efter en kopp kaffe, men om vi bestämmer oss för att försöka bli jättepigga och kanske dricka tre, fyra eller fem koppar kaffe… Då kan hjärtat plötsligt börja leva lite rövare. Man kan få hjärtklappning eftersom adenosin inte längre kan verka på sin receptorer i hjärtat, där det i vanliga fall hjälper till med styrningen av hjärtslagen. Kanske har ni sett på Grey’s anatomy eller andra sjukhusserier att man injicerar adenosin i hjärtat när det inte vill sätta igång som det ska? Det är just för att stimulera adenosinreceptorerna, och det är också ett läkemedel mot arytmier (när hjärtat slår ojämnt). Hade vi kört i lite kaffe i samma spruta hade alltså effekten uteblivit. Man kan även få problem med andningen och magen. Man mår helt enkelt riktigt dåligt om man dricker för mycket kaffe. Vid extremt höga doser kan det till och med vara livshotande, men så är det ju med allt. Till och med vatten, men det är en annan historia. Hursomhelst gör kaffe oss alltså pigga, men dricker vi för mycket får vi hjärtklappning och börjar må riktigt kasst.

Grinig gubbe-syndromet?

Men varför blir vissa så förfärligt griniga utan sitt kaffe? Detta har med de neuronala funktionerna att göra. Hjärnan hos en kaffedrickare blir van vid att vissa signaleringsmolekyler får verka lite mer effektivt eftersom adenosin i vanliga fall hjälper till att hålla ordning på dem. Ett exempel är dopamin, som ger oss en allmänt skön känsla. Dopamins effekter är beroendeframkallande, och det är den lilla extra dopamineffekten vi saknar när koffeinet gått ur blodet. Men många ämnen som höjer dopaminnivåerna är betydligt farligare, som amfetamin och kokain, men där blir effekten mycket större. Sen gör de otrevliga biverkningarna av koffein att man inte dricker så mycket, och då hålls beroendet på en lagom nivå. Kaffe är därför för de flesta ganska harmlöst, och man kan i lugn och ro njuta av en kopp kaffe på fikat och känna sina adenosinreceptorer blockeras.

Men hur mycket koffein är det då i energidrycker? Och är grönt te koffeinfritt? Svaret finns som så många andra gånger att finna i en tabell. Värdena är hämtade från ”internet” (mest denna sidan). * symboliserar att värdet kan variera ganska mycket mellan olika sorter/bryggningar.

	Koffeinmängd (mg)
Bryggkaffe (2 dl)	150*
Espresso (enkel, 3 cl)	50*
Svart te (2,5 dl)	60*
Grönt te (2,5 dl)	30*
Coca Cola (original, 33 cl)	35
Coca Cola light (33 cl)	47
Red Bull (25 cl)	80
Koffein Recip (koffeintablett, 1 st)	100