Om en skeptisk kemist från förr

”I perceive that divers of my Friends have thought it very strange to hear me speak so irresolvedly, as I have been wont to do, concerning those things which some take to be the Elements, and others to be the Principles of all mixt Bodies. But I blush not to acknowledge that I much lesse scruple to confess that I Doubt, when I do so, then to profess that I Know what I do not.”

Så börjar den första dialogen i The Sceptical Chymist av Robert Boyle, utgiven år 1661. Det här är Boyles eleganta uppgörelse med läran om de fyra elementen, en text där han återlanserar idén om de ”korpuskler”(atomhypotesen), som knappt 2000 år tidigare formulerats av Leukippos och dennes lärjunge Demokritos, men som genom århundraden fått stå tillbaka till förmån för idén om en värld uppbyggd av jord, luft, eld och vatten. Jag har inte läst hela boken, men den som vill kan numera göra så alldeles gratis, eller söka upp något annat intressant bland de 36 000 tillgängliga e-böckerna i guldgruvan Project Gutenberg.

Redan det inledande citatet avslöjar att det här inte är någon lätt text att ta sig igenom. Språket är vackert, nästan poetiskt, men ålderdomligt, och extra svårtydd blir texten i de många passager som beskriver experiment.

Carneades

Boyle bygger sin argumentation utgående från en fiktiv dialog baserad på ett möte med några av antikens tongivande filosofer. I en central roll återfinns Carneades, en akademisk skeptiker från ca 200 f Kr, känd för sitt ifrågasättande av dogmer. Här finns också Eleutherius, som har en mer neutral framtoning, och de aristotelianska kontrahenterna Themistius och Philoponus. Boyle för diskussionen framåt genom att spegla sina argument i de utgångspunkter han uttolkat från dessa antikens filosofer, och prövar argumenten för och emot de två konkurrerande paradigmen.

Han argumenterar utifrån observationer från experiment och landar i följande fyra blygsamt framförda grundteser, som jag (på lite hal is tror jag) nedkortat försöker översätta:

Prop I: ”It seems not absurd to conceive that at the first Production of mixt Bodies, the Universal Matter whereof they among other Parts of the Universe consisted, was actually divided into little Particles of several sizes and shapes variously mov’d.”

Materia byggs upp av små partiklar av olika storlek och form.

Prop II: ”Neither is it impossible that of these minute Particles divers of the smallest and neighbouring ones were here and there associated into minute Masses or Clusters, and did by their Coalitions constitute great store of such little primary Concretions or Masses as were not easily dissipable into such Particles as compos’d them.”

Dessa små partiklar sätts ihop till små kluster som kan vara stabila och få andra egenskaper än partiklarna i sig.

Prop III: ”I shall not peremptorily deny, that from most of such mixt Bodies as partake either of Animal or Vegetable Nature, there may by the Help of the Fire, be actually obtain’d a determinate number (whether Three, Four or Five, or fewer or more) of Substances, worthy of differing Denominations.”

Eld kan hjälpa till att sätta samman eller separera sådana kluster [redigerat efter synpunkt från Stina, se kommentarsfältet].

Prop IV: ”It may likewise be granted, that those distinct Substances, which Concretes generally either afford or are made up of, may without very much Inconvenience be call’d the Elements or Principles of them.”

Dessa små substanser kan vi kalla element.

Redan den första dialogens inledande stycke, redovisat överst i detta inlägg, innehåller en viktig passus. Hellre än att hävda att han vet vad han inte vet så redovisar Boyle den osäkerhet han upplever. Detta är en central utgångspunkt för all vetenskap, att vara försiktig med att hävda saker med överdriven säkerhet, och att vara öppen med de svagheter som förekommer i de egna resonemangen. Vi kan motbevisa vanföreställningar och komma närmare sanningen genom att via kontrollerade experiment pröva våra idéer. Det är så kunskap växer. I detta och mycket annat skulle tiden ge Boyle rätt.

Robert Boyle var inte den ende som umgicks med dylika funderingar och en lång rad av vetenskapspersonligheter följde som skulle komma att driva vetenskapen framåt, men nog är det en märkvärdig text som numera finns tillgänglig för mig hemma i soffan, liksom för dig själv när du får lust – ett klick bort. Det tycker jag är fantastiskt.

Robert Boyle

Denna bok publicerades alltså för 350 år sedan, i en tid då boktryckarkonsten fortfarande var ganska ny och de flesta inte var läskunniga. Karl XI var kung i den dåtida stormakten Sverige.

The Sceptical Chymist skrevs av denne då 34-årige britt, som bland dem som läst lite kemi förmodligen mest är känd för Boyles lag, vilken berättar att det finns en omvänd proportionalitet mellan volymen och trycket av en gas vid konstant temperatur.

Att vara skeptisk, att fråga varför, att kräva hårda fakta eller via experiment plocka fram dem själv snarare än att okritiskt acceptera påståenden för att de kommit från den ena eller andra auktoriteten är ett förhållningssätt som varit centralt för kemins moderna utveckling. Så är det förstås alltjämt.

Jag vet att jag inte är någon Robert Boyle. Jag kan ju knappt ens uttyda vad han skrev i den här boken. Men om jag kommer till korta i den jämförelsen så har vi i alla fall en sak gemensamt. Jag är också skeptisk.

About these ads